Kvällen är bäst.
Nu kom syrran över en stund, Jonte hjälpte henne lite med sin nya dator som hon fått idag. I samma veva som pappa kom över med vår nya plattskärm på 22' ! Och en skrivare, bäst att ha en sån liksom. Gullepappa levererade :D
Annars har vi inte ens hunnit kolla på en hel film ikväll. Är inte myskväll samma sak som filmkväll? Jag fattar ingenting.
När man hör folk tänka tillbaka på gymnasietiden som det bästa som hänt dom blir jag ibland lite ledsen. Inte för att jag inte tidvis hade det kul på gymnasiet, för det hade jag. Men det sista året kan jag med största sannorlikhet säga var ett av de värsta i mitt liv. Att i vuxen ålder få känna mig oönskad och utfryst. Utav människor som jag absolut inte uppfattade som något bättre än mig själv?
Ska man inte när man är 18 år veta bättre än att behandla människor på ett sätt som skulle bryta ner än själv totalt ifall man själv hamnade i den situationen? Jag tycker det är ganska litet av dom, därför föraktar jag dom, har inga planer på att hålla kontakten med någon av dom förutom med kanske en.
Tur är att man hittat vänner som verkligen betyder något. Jag vet vilka dom är. Tyvärr är de utspridda lite grann just nu. Men personer som ska känna sig uppskattade är bla
Och självklart ska min älskade pojkvän finnas med, som alltid, alltid, alltid ställer upp och visar stöd och som aldrig skulle kunna göra mig något ont. Men du är i en helt egen kategori älskling.
Det jag vill säga är bara: Tack för att ni finns i mitt liv!
Annars har vi inte ens hunnit kolla på en hel film ikväll. Är inte myskväll samma sak som filmkväll? Jag fattar ingenting.
När man hör folk tänka tillbaka på gymnasietiden som det bästa som hänt dom blir jag ibland lite ledsen. Inte för att jag inte tidvis hade det kul på gymnasiet, för det hade jag. Men det sista året kan jag med största sannorlikhet säga var ett av de värsta i mitt liv. Att i vuxen ålder få känna mig oönskad och utfryst. Utav människor som jag absolut inte uppfattade som något bättre än mig själv?
Ska man inte när man är 18 år veta bättre än att behandla människor på ett sätt som skulle bryta ner än själv totalt ifall man själv hamnade i den situationen? Jag tycker det är ganska litet av dom, därför föraktar jag dom, har inga planer på att hålla kontakten med någon av dom förutom med kanske en.
Tur är att man hittat vänner som verkligen betyder något. Jag vet vilka dom är. Tyvärr är de utspridda lite grann just nu. Men personer som ska känna sig uppskattade är bla
- hela min familj, dom mest kärleksfulla människorna jag känner.
- Eleonore, kanske min äldsta riktiga vän. Vi kommer nog alltid hålla ihop.
- Linda, hon och jag kan prata om ALLT! När världen vänds uppochner är det HON jag ringer.
- CH, min kanske nyaste vän, han finns alltid för mig och sätter ner mig på jorden. Bäst!
- Muttan, vilka partar så bra som vi? Vi har verkligen hittat DET.
- Jeanette. För oss är allt på en annan nivå. Till dig kan jag komma när jag undrar om VIKTIGA saker, som hårinpackning ;)
Och självklart ska min älskade pojkvän finnas med, som alltid, alltid, alltid ställer upp och visar stöd och som aldrig skulle kunna göra mig något ont. Men du är i en helt egen kategori älskling.
Det jag vill säga är bara: Tack för att ni finns i mitt liv!
Kommentarer
Trackback
