Anna Gustafson

Om vi alla bara håller oss tillräckligt långt ifrån varandra så kommer vi kunna hålla illutionen uppe om den idealiska människan. För trots allt är den där underbara kroppen bara operationer, huden är smink, håret är kemikalier, naglarna är plast och personligheten lånad av div olika situationer. Är vi verkligen någonting att ha trots allt? Är jag verkligen någonting att ha? Är det en illusion du gillar? Eller ogillar? Är det verkligen mig du känner?

Jag vill ha en man, inte en pojke. Jag vill vara singel, men jag vill ha pojkvän. Jag vill ha någon att göra allt med. En som tar upp mig på dansgolvet när ingen annan dansar. Som fixar mysiga kvällar med alla våra vänner. En kille att dela intressen med, eller ha livfulla debatter om vad som är intressant (som jag sen får vinna såklart). Jag vill ha en kille som uppvaktar mig med blommor, som bjuder tillbaka och ger mig komplimanger. Vi ska vilja vara med varandra hela tiden men ge varandra tid så vi inte kväver varann. Då ska jag leva livet, så som jag gör idag. Jag ska fortsätta umgås med alla och vara ute och herja.Jag letar, och jag tänker inte sluta leta innan jag hittar det. Jag letar efter allt du inte var. Jag nöjer mig inte med någon halvdant. Jag nöjer mig inte med en tunga i halsen.