Ensamvärld.

Mörkret blir alltid mörkare när man inte delar det med någon. Jag vill oxå hitta mannen i mitt liv, jag vill hitta någon som jag kan lita på, någon som alltid finns för mig och någon som jag alltid vill ha vid min sida. Jag kommer aldrig kunna hata dig för den du är, du lämnade mig med ett hjärta sprängfullt av kännslor för dig. De dör inte på grund av onda handlingar, gör de det så är man inte stor som människa. Däremot hatar jag dig för hur du betedde dig mot mig, hur liten du fick mig att känna mig, hur du fortfarande påverkar min vardag. Jag kommer alltid hata dig för de kvivar du satte i min rygg, och hur du sedan gick och vred knivarna tills smärtan var så olidlig att jag inte längre kännde. Jag inbillade mig att smärtan satt i mitt huvud, jag orsakade själv smärtan. Men det gjorde jag inte, du orsakade den, du satte knivarna i min rygg, och det var sedan du som gick därifrån utan skuld.

Jag är så mycket bättre än du. Frågan är bara när mitt omedvetna ska komma på det, för innerst inne tror jag fortfarande inte det. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0