Att vara eller inte vara.

Nu har mina kära vänner tjatat lite på mig. Inte om något jobbigt eller elakt tjat, utan omsorgsfullt och fullt med komplimanger. Vad handlar det då om? Jo, idioterna vill ha med mig upp till storstenshöjden och åka utför. Nu börjar man alltså ana att det inte bara är smicker bakom komplimangerna. De vet ju att ingen dag blir fullkomlig utan att jag drattar på röven.

Ska jag ge efter? Tuff shit!

Vi hoppas på att Karin går med på att åka längd med mig, då är jag fan på! Heja heja!

Annars ä det nog dax att se sig om efter ett par nya jeans.

God morgon btw!



Och en kommentar? Era tysta människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0