Anna Gustafson

Att inte ha träffat er ikväll, att ha sluppit kommentaren som förstörde hela kvällen. En kommentar och hela mitt sönderstampade känsloliv översvallade mig. Ni är inte många som vet anledingen till varför jag känner som jag känner och jag är inte den som bloggar om allt. Jag tror inte man har möjlighet att förstå min situation om man inte befunnit sig i den. Jag orkar inte avluta min bästa kväll så här. Feel free to give me a call.

Annars har jag haft en sjukt underbar kväll med Karin, Sanda, Marcus, CH och Ant i storstenshöjden och alla vi som inte tillhör famlijen Heimonen förde vidare våra steg mot pizzeria Nobel där vi intog varsin pizza och ett par drickor. Mums! Vid klockan tolv fick jag svar från Micke som befann sig på Frimis. Han beordrade mig att joina sällskapet. Jag gjorde som han sa, kanske hade tänk om om jag visste att det var fyra stycken som dansade, varav två par. Haha, jag gjorde i alla fall mitt bästa.

Sen träffade jag er och jag pallade inte. Jag gick ut, sprang ut. Ut i regnet. Jag stod lutad mot räcket vid svartån och bara lät regnet falla och vinden vina. Till sist gick en kille förbi och sa åt mig att det regnade och att han hoppades att jag inte deppade. Och nej! Jag deppar inte! Jag är på botten på väg uppåt! Så jävla hårt!

Det värsta är nog att jag hatar dig för det som hände, trots det skyller jag mig själv.