Anna Gustafson

Kom hem till Örebro efter helgen. Sjukt opepp på att lämna storstaden och framför allt min älsklingsmormor i förtid, men jag vet själv när jag blir sjuk, och sjuk har jag lyckats bli, applåd till mig?

Så här sitter jag alltså, ensam i mörkret vid ett tiden, ingen är vaken och underhåller mig. För mina tankar tillbaka till allt som varit, så sjukt mycket som hänt mig, på gott och ont. Dock måste jag säga att jag är sjukt nöjd med allt som hänt mig. Hade jag inte fått sjukt nära vänner hade jag inte bråkat, hade jag inte vågat hade jag inte förlorat, hade jag inte försökt hade jag inte misslyckats, hade jag inte älskat hade jag inte lärt mig. En eloge till alla som orkar, när inte jag själv gör det. En eloge till livet som alltid verkar ordna upp sig.

Och sen att jag är sjukt bortskämd i vissa anseenden är ju en annan femma. Ensam är en inbillning i mitt liv, jag har så himla mycket bra folk omkring mig. Och bara för att era namn inte näms ofta betyder det inte att ni inte spelar roll. Alla mina vänner har en speciell plats hos mig. Dock har jag hittat en ny bästa kompis, hon heter Birgit och är min mormor, vi har samma humor, fattar varann och har massa mys ihop. Jag älskar henne massor! Men på lördag fyller hon år, då ska jag hälsa på!