Tankar.
Hur kommer det sig att vi gång på gång lovar varandra saker som båda vet inte kommer hållas? Det där telefonsamtalen, de där fikaträffarna, de där festerna. Men när vi lovar varandra att ställa upp, att finnas och att vara där, helhjärtat och på riktigt, när de löftena bryts, det är nog då det är som värst.
På sista tiden har jag behövt genomlida många brutna löften, vissa tyngre än andra. För mig innebär det sjukt mycket, i och med att jag vet att jag aldrig skulle medvetet bryta löftena på samma sätt som ni brutit dom mot mig. Jag säger aldrig att jag är den perfekta människan. Jag försöker göra rätt, och anser oftast att jag gör det, men det innebär inte att jag har rätt eller att det som jag tyckte var rätt faktiskt är rätt.
Men istället för att koncentrera oss på vad som är rätt hela tiden, kan vi då inte koncentrera oss på varandra? På vad som gör dig glad, vad som får dig att må bra? Går livet verkligen ut på att trycka ner andra tills man mår bra själv? Jag skulle inte vilja påstå det i alla fall, för mig är det idioti.
Och ja, för alla er som undrar, jag saknar Håkan. Varje dag. Jag saknar att ha någon som alltid kollar så jag mår bra, jag saknar att ha någon som alltid finns för mig, ifall jag behöver det. Jag får höra så många ord varje dag. Kan ingen bara kliva fram och mena det?
Men jag har lärt mig det. I djungeln råder djungelns lag. I stand alone.
På sista tiden har jag behövt genomlida många brutna löften, vissa tyngre än andra. För mig innebär det sjukt mycket, i och med att jag vet att jag aldrig skulle medvetet bryta löftena på samma sätt som ni brutit dom mot mig. Jag säger aldrig att jag är den perfekta människan. Jag försöker göra rätt, och anser oftast att jag gör det, men det innebär inte att jag har rätt eller att det som jag tyckte var rätt faktiskt är rätt.
Men istället för att koncentrera oss på vad som är rätt hela tiden, kan vi då inte koncentrera oss på varandra? På vad som gör dig glad, vad som får dig att må bra? Går livet verkligen ut på att trycka ner andra tills man mår bra själv? Jag skulle inte vilja påstå det i alla fall, för mig är det idioti.
Och ja, för alla er som undrar, jag saknar Håkan. Varje dag. Jag saknar att ha någon som alltid kollar så jag mår bra, jag saknar att ha någon som alltid finns för mig, ifall jag behöver det. Jag får höra så många ord varje dag. Kan ingen bara kliva fram och mena det?
Men jag har lärt mig det. I djungeln råder djungelns lag. I stand alone.
Kommentarer
Trackback
