Funderingar om livet

Hur fan är det meningen att man ska passa in egentligen? Om det nu finns kakformar för oss, och man råkar tappa ett ben, måste man då hitta någon med ett tappat ben för att höra ihop? Vissa gånger blir jag bara förbryllad över hur lite vi tänker på varann. Eller är det kanske som de säger, "håll dina vänner nära men fiender närmre", för i sånna fall måste jag ha en jävla massa vänner, för när det kommer till kritan skulle nog inte ni vara de enda om att göra en sån sak.

Och nej, en RIKTIG vän, för det är sånna jag skriver om nu, en RIKTIG vän finns inte när det passar sig. En RIKTIG vän finns ALLTID där. En klippa att luta sig mot. Tack och lov har jag en sådan, men endast en, och hon måste. Hon är min syster och det dyrbaraste jag har, men ändå känns det som att det vore trevligt om något frivilligt utan blodsband kunde ta på sig ansvaret att finnas i vått och torrt. Men det kommer nog aldrig hända.





Ord, kommer så lätt i rätt situation, men kan du leva upp till dom är frågan.


Har fått sjunga kärlekslåt till en vilt främmande tjej idag, lite nöjd är jag, tror fan jag har halva inne där. Sånglektionerna är då aldrig som man tänkt sig. Men Gunnel tycker jag är modig!

Nu ska jag baka kladdkaka och läsa klart de sista sidorna på Sofies värld, eller, till det kapitlet som vi ska vara på.. Jag är i alla fall nöjd, läst en tredjedel av boken, tänker nog läsa klart den utan mordhot. Till skillnad från Werthers lidanden, VÄRDELÖST! Elisabeth kan ****** ****!! Gaah! Hatar kärringen. Men inte så det märks...
 



Kan ju bara säga att Greys Anatomy verkar spännande ikväll..... tihi.





Mys!
/ Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0