With every breath we take our life changes.
Så mycket tankar nu, så oerhört mycket tankar. Om allt, verkligen allt. Känslor, vänner alt. vänner? Flytt, hemtentamen(japp, ni läste rätt.), projektarbete, flytt igen, socialt liv osv osv.
Hur kan jag veta? Hur ska jag veta vad som försigår i ditt huvud? När det i mitt händer något helt annat. Det verkar inte som att någon tänker likadant som mig nu. Andrahandsval..? Och är det verkligen ingen annan gång det passar? Vad händer när hon inte är tillräcklig, när JAG inte är tillräcklig. Hamnar jag då en än gång i rännstenen, i väntan på att någon ska plocka upp mig igen?Jag orkar inte längre vara beroende av andra, NÅGON annan. Jag vänder mig dit det finns någon. Just nu känns det inte som att jag bryr mig om vem denne är. Jag tar den som finns för stunden, detta resulterar i att jag blir ännu mer förvirrad, eftersom jag inte vet vem som vet vad. Fast hellre släppa ut det än hålla inne, och sen har jag ju alltid mig själv i slutet att vända mig till. Inte alla som ärligt kan säga att ens bästa vän finns i alla väder, plötsligt händer något, en kille, ett jobb, en fest, en familjeträff, vad som helst, och man e bortplockad. Jag vill inte! Jag vill inte hänga upp mitt liv i dina händer. Jag är mig själv närmast och så ska det förbli. När alla andra vänt mig ryggen har jag alltid min egen rygg som håller mig uppe. Att veta det gör mig stark, samtidigt som jag blir skrämmande för andra. Jag har inte självförtroende utan distans. Olika saker, men i båda fallen innebär det en rak rygg. Jag är nöjd med mitt. Är du?
"You tell them theres meanness in the world, in every person, but theres also kindness in the wourld, and that´s what makes life worth living. Tell them that."
And thats where the heart is.
/Anna
Hur kan jag veta? Hur ska jag veta vad som försigår i ditt huvud? När det i mitt händer något helt annat. Det verkar inte som att någon tänker likadant som mig nu. Andrahandsval..? Och är det verkligen ingen annan gång det passar? Vad händer när hon inte är tillräcklig, när JAG inte är tillräcklig. Hamnar jag då en än gång i rännstenen, i väntan på att någon ska plocka upp mig igen?Jag orkar inte längre vara beroende av andra, NÅGON annan. Jag vänder mig dit det finns någon. Just nu känns det inte som att jag bryr mig om vem denne är. Jag tar den som finns för stunden, detta resulterar i att jag blir ännu mer förvirrad, eftersom jag inte vet vem som vet vad. Fast hellre släppa ut det än hålla inne, och sen har jag ju alltid mig själv i slutet att vända mig till. Inte alla som ärligt kan säga att ens bästa vän finns i alla väder, plötsligt händer något, en kille, ett jobb, en fest, en familjeträff, vad som helst, och man e bortplockad. Jag vill inte! Jag vill inte hänga upp mitt liv i dina händer. Jag är mig själv närmast och så ska det förbli. När alla andra vänt mig ryggen har jag alltid min egen rygg som håller mig uppe. Att veta det gör mig stark, samtidigt som jag blir skrämmande för andra. Jag har inte självförtroende utan distans. Olika saker, men i båda fallen innebär det en rak rygg. Jag är nöjd med mitt. Är du?
"You tell them theres meanness in the world, in every person, but theres also kindness in the wourld, and that´s what makes life worth living. Tell them that."
And thats where the heart is.
/Anna
Kommentarer
Trackback
