Hjärtat säger ja men hjärnan nej.
Du pratar, du pratar som om du vet allt, som om du kan mig utantill, som om du vet vad som h´änder i mitt huvud, som att du vet det innan jag själv vet någt alls. Du tror att jag r din när du vill, du tror att jag alltid kommer stå här likt ett fån och vänta på att du ska säga att du älskar mig. Jag kommer inte stå här, jag är inte din hund, jag har egna viljor, egna fötter att stå på. Jag är en mycket bra tjej, kom på det själv. Eller förlora mig för alltid. Vissa saker kanske är värt att ägga lite energi på, även om ingenting annat är värt det..? Jag står här, likt ett fån och väntar. Men inte länge till, nej, inte länge till. Jag vill komma förbi tomrummet. Ge mig en mening.
Vart blir det till att plugga? Kommer jag utomlands? Vore inte Luleå rätt skoj? Eller bo hos mormor i Stockholm? Eller Västerås med nära hem.. ? Hjälp mig välja. Jag kommer inte stanna utan er. Jag kommer inte åka utan er. Man ska inte vara beroende av folk, men vissa kan man inte bara låta gå så lätt.
/ Anna
Vart blir det till att plugga? Kommer jag utomlands? Vore inte Luleå rätt skoj? Eller bo hos mormor i Stockholm? Eller Västerås med nära hem.. ? Hjälp mig välja. Jag kommer inte stanna utan er. Jag kommer inte åka utan er. Man ska inte vara beroende av folk, men vissa kan man inte bara låta gå så lätt.
/ Anna
Kommentarer
Trackback
