Anna Gustafson

Idag kom jag på det där med dejter. Det känns som att hela fenomenet helt dött ut i detta land. Här är det lite pang på. Man träffas på en fest, strular upp varann, går hem till sig, får tag på dennes mobilnummer/msnadress och fortsätter sin kontakt. Efter ett tag ses man ännu en gång på en fest, samma sak upprepas och man kanske tillochmed ligger med varann. Efter det fortsätter man med att kanske gå på stan med varann, man kollar film hos varann och har långa konversationer över msn. Helt plötsligt får en av parterna frågan ifall de två är ett par, ett svar med jakande karaktär ges och vips så har vi ett splitternytt par att åtnjuta.

Vart har då tiden där en pojke, eller vice versa, bjöd på dejt, de två gick till en restaurang, åt mat tillsammans för att sedan gå på bio och ta en superlång promenad i mörktet efteråt för att sedan spontant ge varandra den godnattpussen, den som bara talar om för dig, mig och alla runtomkring att detta är it. Vart är det? Vart har romantioken tagit vägen i detta sexbaserade samhälle? Tänk om man skulle kunna födas på 50-talet, vara ung på 60-talet och se hela denna utveckling ta fart. Underhållande.



Annars var idag första gången som jag var rädd, eller mer orolig när jag cyklade hem från Simon nu nattetid. Ingen hit med innergården på natten, vem som heslt kan ju faktiskt komma in. Jag gillart ej. Annars är nog Simon den bästa. Jag är glad att jag har honom. Gos på riktigt. En sån vän som jag hoppas jag kommer ha hela livet.
Sandra ringde idag emd, mycket pratglad, känns när det har gått en stund mellan våra samtal. Hon är grym. Haha, imon blir det stan med tjejligan, förhoppningsvis. Tiden får utvisa..


Boored.