Jag är hemma.

Jag åkte hem.

Med fet stil, helt ensam. Jag åkte hem. Jag och Muttan sov med alla våra kläder på, i ett tält utan luft och med minusgrader utanför. Jag lyckades sova mellan 1 och 3 medan hon fick någon timme till. Vid tretiden tog vi på oss utekläderna och gick på promenad till klockan 5 för att hålla värmen. Vi gjorde upp brasan vid människors vindskydd för att ge både oss och dom värme, försökte somna bredvid brasan med våra sovsäckan. Muttan lyckades men jag höll mig vaken pga kylan. Vid 7 tiden vaknade campet pch vid 10 började vi kanota. Klockan 17 något kommer vi fram till nästa camp och jag har slitit röven av mig med att lyfta 200 kilos kanoter och paddla i forsen. jag ramlar typ ihop och Emmas pappa hämtar oss. Tack och lov!!

Kvällen spenderade jag med att ha hysterisk kramp i underarmarna. Har aldrig haft så jävla ont i armarna. Tack och lov så kom Jonathan och hjälpte mig vid elva på kvällen. Hjälpte mig att dricka och sånt där viktigt, klia mig på ryggen och masserade armarna. Trots att han har 3 ton läxor att göra.. Stackarn..



Jag känner mig äntligen trygg, älskad och helt lycklig! Lätt det bästa som hänt mig. Jag älskar dig Jonte!

Kommentarer
Postat av: Mamma

Ska man behöva läsa din blogg för att bli delaktig i ditt liv? Tänk på att det är familjen som finns kvar om/när vänner och pojkvänner försvinner....
Sjuk är du, men jobbar gör du. Mycket har du att göra, men hjälpa pojkvännen med läxor gör du. Var finns vi (familjen) i det här? Jag försöker finnas för dig, men det är svårt när jag känner att du inte finns för mig. Var är du min goa Anna?

2008-05-20 @ 19:34:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0