Anna Gustafson

Vi har en tjej. Hon är riktigt, riktigt vacker. Sådär vacker så att alla kippar efter andan när hon kommer in i ett rum. Tyvärr är hennes ögon döda, när hon kollar på en så är det som att kolla in i ett svart hål, dom säger ingenting. Hon ler, men ser inte glad ut.

Vi har en till tjej. Hon är född med fult stripigt hår, hon väger ett par kilo för mycket och har inte mycket till klädsmal eller för den delen. Hennes ansikte är inget man skulle haja till över om man såg henne på stan. Dock när hon ler så får hennes ögon det att pirra till i hela kroppen och värmen sprider sig ut i ett stort och härligt leende. Hon är nästan alltid glad och får andra att känna sig glada med henne.


Vem är bäst? Är utseendet eller charmen det man vill ha?