Jasså.

Det är alltså såhär det ska vara. Alla för sig själva, var man för sin egen lycka. Är det så det ska fungera? Är vi lojala ända tills bättre alternativ dyker upp? Jag anser mig stå ensam, även fast du säger att du finns, för när det väl gäller är inte jag den du finns för, och du ringer inte för att höra hur det går.


Var det nödvändigt att skälla på mig när jag inte var elak ens? Är det nödvändigt att trycka ner mig för att det ska kännas bättre för dig? Nej, jag kan inte tänka på så mycket annat. Det tynger mig så hårt.




Jag vill sluta låtsas må bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0